Bob Sagevid

Todels

Todels heter min lilla nymfparakit som jag haft i drygt 15 år.

Hon är mig mycket kär och ett mycket gott och trevligt sällskap. Jag har lärt mig att kommunicera med henne och hon med mig. Hon är min "vakthund" och varnar om hon ser en katt eller rovfågel i fönstret.

Hon har en riktig personlig stil och älskar att bli kliad i huvudet. Hon är väldigt kärleksfull men ibland tar vildheten över och hon kan fräsa ifrån riktigt ordentligt om det är något som inte passar henne. Genom hennes rättframma sätt harJag har lärt mig att verkligen respektera henne.

Varje morgon kommer hon ner till mig i sängen och sitter på mitt bröst och putsar sig eller sover. Om jag ligger och läser tuggar hon på boken för det är hennes sätt att engagera sig i läsningen. När jag rakar mig sitter hon på min axel och när rakapparaten kommer lite för nära så fräser hon åt den.

I duschen sitter hon på duschdraperistången och putsar sig och ofta vill hon ner på golvet och knata omkring och då och då tittar hon in i duschen och får sig ett bad.

Todels är väldigt nyfiken och ska vara med vid köksbordet vid måltider eller om jag fixar med elektronik eller nåt annat intressant plock så vill hon bära iväg med grejjer.

Precis som husse gillar hon musik och sätter sig ibland mitt framför ena högtalaren på bergsprängaren och diggar. Ja, hon har blivit präglad av mig och hon glömmer ibland bort att hon kan flyga och då bara skriker hon på mig till jag bär henne dit hon vill - hon visar vart hon vill bli buren genom att luta sig väldigt mycket framåt i den riktning hon vill.

I somras flög hon ut och var borta ett dygn. Hon höll sig i träden runt huset. När hon väl kom in, tack vare att hon var så utsvulten, så åt hon i en hel timma och sen sov hon resten av dan.

Ja så kan det va med små nymfparakiter...